Har börjat simma lite i veckan. Blev genast uppmärksammad på dålig teknik. I simning, frisim eller crawl, är det mycket att tänka på. Så mycket att kvällarnas aktiviteter skulle kunna bli felprioriterade: plöja Youtubefilmer med folk i bassänger.

När jag började lära mig simma frisim så berättade en kollega hur jag skulle göra. ”Sparka si och dra med armen så”. Sedan gjorde jag en halv längd, därefter en hel längd och sedan två längder. Och så fortsatte det och ganska snart kunde jag simma, inte obehindrat, men i varje fall 1000 meter (kanske tog det 10 träningspass innan jag klarade 1000 meter kanske 15).

Risken när man försöker vara en autodidakt är att tekniken bli lidande. För min del skulle det kunna innebära att jag kanske skulle kunna simma snabbare. Den teknik som jag har är säkert fel som dessutom är felen inlärda. Men det går att lära om. Och det tänkte jag göra i vår på en simkurs.

Egentligen är det viktiga att jag lär mig något nytt, det är drivkraften. Det var därför jag ville börja med frisim. Jag lät inte tankar kring teknik besvära mig för då hade jag antagligen aldrig lyckats eller ens orkat fortsätta gå till bassängen. Och även om jag gör fel i vissa moment så får jag ändå behållningen av fysisk utmattning och variation från löpning.

Nu är det dags att se över armtag, benspark, andning och rotationer eftersom jag tänkt att vara med i två triathlonlopp nästa år: Hallsta triathlon på våren och Sala Silverman på hösten. Sedan skulle det vara roligt att springa en snabb mil på tävling.

Men jag väljer bort allt mot några dagars löpning i fjällmiljö vilken dag som helst, typ Jämtland eller Härjedalen.

Mr Smooth (en simmare), Boxermannens kusin

Book of knowledge om Cavill

Eller: Världens smoothaste simmare? Men uslaste musik!

Annonser