Sprang tre gånger i veckan. Jag började med en kortare runda upp till OK Torstugans 2,5 km spår på måndagen.

Det är lite speciellt där, man får själv tända elljusspåret genom att trycka på en knapp på elcentralen. Det är riktigt mörkt på spåret innan lamporna värmts upp ordentligt. När de är uppvärmda börjar de kasta ljuset något längre än ett par meter, det tar 5 minuter. Själv var jag redan uppvärmd och lite tveksam till mörkret när ljuset tändes. Sprang därför tillräckligt snabbt för att inte behöva tänka på om det var några troll i skogen. Rädsla är en bra peppare.

Nästa löprunda var jobbets friskvårdstimme. Jag lånade en Garmin 310Xt av en kollega och laddade därför lite extra i Kronskogen och lyckades springa 9,3 km på 37 minuter (terräng). Ja, jag skulle ha sprungit 700 meter till för att spika en tid på 40 minuter. Det kändes bra, men klockan var nog det som pressade mig att hålla tempot.

Avslutade veckan med att springa hem från jobbet, strax under 7 km i motvind och med ryggsäcken på. Asfaltslöpning är alltid lika tråkigt. Jag har svårt att hålla ett jämnt tempo på asfalt helt enkelt, där skulle en Garmin behövas. Annars är andingen en bra indikator på hur hårt jag orkar springa.

För mig har det sammantaget blivit mer löpning med högre tempo istället för långa rundor under oktober månad. Det kommer jag nog fortsätta med under november, särskilt nu när det börjar bli kallare. Kanske ett eller två intervallpass också. Det börjar bli dags att dra fram ullen ur garderoben.

Jag gillar Tim Waggoners inställning till träning, här hittar du hans blogg:

Annonser